Jag har skickat iväg inlaga och omslag till min trettonde bok för att få den första provboken före slutligt tryck. Jag antar att jag kan kalla mig författare vid det här laget, trots att jag aldrig blir van med processen. Det är som att föda barn. Det är samma blandning av förväntan, glädje och våndor varje gång. Att skriva är en sak. Det är som att låta ett embryo av idéer och drömmar växa till sig under minst nio månader. Vissa böcker har mer liknat elefanternas dräktighetstid som sägs vara tjugotvå månader.

DU SKULLE INTE LÄMNA MIG, som nu går till tryck har jag egentligen drömt om att skriva i bortåt trettio år! Och jag har skrivit många versioner, som jag har ratat under åren.
Det här är min första, helt och hållet, fiktiva berättelse. Det har varit ovant och bitvis svårt, eftersom jag tidigare har skrivit, helt eller delvis, självbiografiskt. Men det har också varit en stor befrielse att få ge sig hän i handlingen utan de restriktioner som lätt smyger sig in i det självbiografiska.

I den här historien, som tar avstamp i en otrohetsaffär, ger de tre inblandade parterna sitt perspektiv på skeendet. De tänker, känner och handlar förstås på helt olika sätt, av olika skäl, men det finns ändå något gemensamt. Att söka sig själv genom kärlek. Och här får vi vandra på den tunna eggen mellan självförverkligande och självdestruktivitet. Mellan eufori och ångest. Mellan äventyr och ansvar. Mellan sanning och lögn och mellan löften och svek.

För mig, som föredrar ett mer poetiskt språk har det varit en utmaning att låta de tre huvudpersonerna berätta med egna ord. Vilket har inneburit att språket måste få vara vardagligt. Men jag har "härdat ut", eftersom målet har varit att låta människans inre, ofta motstridiga tankar och känslor skymta fram. All den inre ambivalens och dolda motiv som ofta blir till motsägelsefulla handlingar. I den här boken blottas det ädla likväl som det råa. Kärlekens drivkraft så väl som den sexuella.

För inte så länge sedan läste jag en intervju med Lotta Lundgren (Erik Haags nya partner) där hon medgav att skilsmässor och bonusfamiljer inte är "plättlätta" saker att hantera. "Jag är den sista att skriva under på happy, happy-manifesten. Det är jättejobbigt, jättesvårt och jättesorgligt att inte lyckas med sitt äktenskap". Och det är just den myten jag vill slå hål på. Inte minst ville jag vara ambassadör för barnen i den här boken. De förväntar sig inte heller att bli lämnade....

Så, det där med författarlivet och att föda barn. Efter åttahundra femtio korrläsningar, oräkenliga lådor med papper som har gått åt, för att inte tala om toners och trumma till skrivaren, så hittade min sista, korr-läsare ändå ett tiotal små fel... som måste åtgärdas innan slutligt tryck. Det slutliga redaktionella arbetet, med inlagor, korrekturläsning, sättning, m m är ett ändlöst jobb. Slitigt, nervöst och påfrestande. Tungt, som när man snart ska föda och väger ett antal kilo mer än innan.... Och man vet att något fel kommer ändå att slinka igenom. Så är det, hur många korr-läsare man än har. Man blir blind för de där små orden som fattas... och det enda jag kan hoppas är att "barnet" ändå kommer ut med "fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot".
Och nu, i väntan på det allra sista, grips jag av en ofantlig rastlöshet. För vem är jag när jag inte skriver? 
Så jag tar hand om nästa bokidé... för att skriva är som att andas och om jag inte andas dör jag... 

Oh, vad kul det vore att dela författarlivets drömmar och verklighetens med- och motgångar tillsammans här. Välkommen att bidra!

DU SKULLE INTE LÄMNA MIG,
kan förbeställas via carin@conspirito.se Ca pris 299 kr + porto.
Under slutet av september, eller allra senast 15/10 kommer jag att kunna posta den.