Fyra dagar har gått sedan jag signerade ett traditionellt förlagsavtal på ljudbok och till det också avtal för fysisk bok och e-bok.
Overkliga dagar. Designern har fått min idé till omslag, enligt ovan, som han ska jobba med. Förbättra hoppas jag.
Det är liksom det jag har väntat på och önskat mig, INPUT som gör det som är bra bättre. Redaktören har gett mig till mitten på maj för att finslipa mitt manus.
Först bara glädje. Äntligen, skrek varje cell i min kropp och mitt hjärta jublade. Så härligt!
Sedan öppnade jag pärmen (den utskrivna manuset) och började läsa och korra. Jag har drömt om manuset och den blivande boken. Ömsom ljuvliga drömmar och ömsom mardrömmar.
Jag har vaknat i ottan och gått till min ateljé/kontor och rättat.... läst, rättat, ändrat, läst igen.
Det är som att tugga halm och jag hejdar mig från impulsen att skriva till förläggaren att "men, det här är ju bara skit" och "varför, i helsike, såg ni någon potential i den här högen av ord?".
Så beklagar jag mig för min make och han säger några kloka ord. Jag andas. Andas igen. Tar en paus, men kan inte låta bli att gå tillbaka till datorn och manuset.
Just vid de sista sidorna, händer något i mitt hjärta.... det är som att jag ser min intention från en annan höjd i mig själv. Jag ser det jag vill förmedla - utifrån.
Inte från min inre kritiker, utan från en mild plats. Från något i mig som förstår vad jag strävar efter... som förstår vad jag önskar att förmedla under och över en ganska banal historia.

Och det får mig att tänka på Paulo Coehlo... den författare som var min favorit i många år. Just för att han vävde in visdom i enkla historier. Och jag minns att min dröm var att bli en slags "Paula Coehla". 
Tänk om, tänk om det är vad förläggaren såg när han läste mitt insända manus?
Han som sa att han föll för min skrivstil, för mitt trovärdiga uttryck.
För ja, om än det är en påhittad, ganska "feel-goodig" baslinje så rör sig historien ändå bortom det "normala"; bortom det fysiska, synliga och förutsägbara. Berättelsen dyker djupt till underjorden och flyger högt ovan mark mot himlarna.... Denna enkla berättelse vill något mer... mycket mer än romantik och lyckliga slut. Den vill det som är större, högre och evigt.
Den vill spränga gränserna... och påminna mig och varje läsare om det som är MER.... än det som verkar vara.

Jag har läst, hittat ord som fallit mellan raderna. Förtydligat, raderat och slipat.
Jag är lika upprymd som rädd....

Men det får vara så.