Ibland är det tid att bege mig bortom det skrivna orden. Till bildens uttryck för min själ.
Särskilt när orden har stockat sig, blivit svårfångade, när det är tid att korrekturläsa för att hitta alla de ord och bokstäver som har trängt sig in där de inte ska vara eller när andra, som borde vara där, har fallit mellan raderna och försvunnit. Ibland är det bara så skönt att sprätta upp plasten på en stor Canvas, fästa den på staffliet, låta färgerna och motiven ta mig långt bort. Högt upp och förbi all den kamp som författarlivet trots allt ofta är mitt i det meningsfulla att skriva.
Bara flyga iväg i meditativ målning. Ut över land, hav, himlar och ut i kosmos. Befriad från varje längtan och varje dröm. Fri från känslan av framgång och misslyckande, från jämförelser, "borden" och "måsten".
Bara vara fri! Flyta med i handens och penselns spontana rörelse, leka, betrakta, följa, acceptera och älska. 
För att tiden upphör... inför skapandets nåderika överflöd.

Den här helgen ska jag måla en tavla, som kanske blir den knappt torkade och senaste - på min utställning 2-27/3 på Bibblan i Åkersberga. 
Jag ska låta färgerna frigöra mig.... och bli till en bild - och kanske föds ur motivet några ord - som speglar min själs toner.... Vem vet?! 
Och texten som jag lånat av okänd författare här nedan är så sann.... så sann!
Välkommen om du under stund vill stå mitt i rummet och blicka ut mot evigheten!