Två veckor i Thailand och ett omarbetat manus senare. 290 sidor och 68 000 ord.... Jag prövar titel och omslagsbild - bilden ovan är bara en lek.

"Under bar himmel" är en strof ur manuset som återkommer två gånger, både när Annas make lämnar jordelivet och senare i ett ögonblick när kärleken, mot hennes förmodan, återföds... Under bar himmel rör sig fritt mellan livet och döden, mellan den här sidan och den andra, mellan förfluten tid, nu och framtid, mellan verklighet och fantasi och det synliga och osynliga.

Den "enkla", mänskliga berättelsen är iklädd magisk realism. Huvudpersonen Anna är omgiven av de som har gått före henne. Och i flera möten får hon deja vue känslor. Hon överraskas när hon ser de samband som har fört dem samman. Deras insikter och visdom blir hennes vägledning i den fysiska världen och bland irrgångarna av motstridiga tankar och känslor i hennes inre värld.
Deras kärlek blir hennes mod att leva vidare också efter sin makes bortgång.
Hon bestämmer sig för att uppfylla sin dröm om att skriva och reser på skrivarkurs i Toscana... och där i det pastorala landskapet sker det oväntade.
Det här är en paranormal romans. Enkel i sin mänsklighet, fastän storyn tar höjd i  det gudomligt outsägliga och den söker sig djupt in i kärlekens essens.

Nu börjar det jobbiga, att korrekturläsa, förfina, förädla, ta bort och lägga till. Tro när tvivlet ansätter mig, hålla ut när orden torkar efter sjutusen genomläsningar. Att se med ögon som blir blinda av vad hjärnan vet ska stå....
Men jag ska ta hjälp tidigare den här gången. Det har jag lovat mig själv.

En God jul önskar jag dig!
//Carin