Så bär det av igen. Inte semester - "bara" ett sätt att leva. Leva la dolce vita - eftersom tid att skriva är det njutbara livet för mig. Särskilt när det är i värmen, vid havet, till solens uppgång och nedgång, i sorlet av folkliv med härliga pauser av vila, bad, god mat, fina kvällar, musik och ibland dans. Att skriva här är mitt "leva fullödigt". Och med i mitt bagage har jag fyra, eller troligen fem manusidéer! Så jag blir inte sysslolös.
Just nu har jag mest lust att fortsätta på ett manus som jag plockade fram häromdagen från bokhyllan - då när jag blev alldeles vilsen för att jag hade skickat "DU SKULLE INTE LÄMNA MIG" till tryckeriet och stod där tomhänt och nervös...måtte nu allt vara okej inför tryckning...
OM ca fyra veckor går beställda böcker iväg. Min make är hemma och kan posta, fastän jag är i Spanien!
Men tillbaka till skrivklådan - 2019 började jag nämligen - och kom ganska långt, 175 sidor, på något som kanske kan kallas "feel-good" - eller romance... Men då gav jag upp, varför minns jag inte ens. Nu när jag läser manuset, så ser jag verkligen en potential. Jisses, tänkte jag, det här är ju bra! "UNDER BAR HIMMEL", är dess arbetsnamn och utspelar sig på en skrivarkurs i Toscana... Utöver det vill jag som sagt, skriva en uppföljare till "Du skulle inte lämna mig" (arbetsnamn: TROTS ALLT) och så bär jag ett par andra hjärtefrågor med ännu hemliga arbetsnamn....
Kvar finns också längtan att rikta mig till de som har läst alla mina tolv, snart tretton böcker....vad blev kvar efter min långa vandring, allt sökande och finnande....
Jag läste en uppmuntrande blogg från en författare, Per E Åsberg, Nona Förlag, tillika doktor i varumärkesarkitektur på KTH, att det här med att få avtal med ett traditionellt förlag "bara" är en fråga om statistik. Han menade att, förr eller senare, med ihärdigt arbete, omarbetningar, förbättringar och att med frimodighet skicka till många förlag, inte ge upp, skriva, skriva och åter skriva - i kombination med att vara sann mot sig själv, d v s skriva det man själv brinner för - till slut, skapar bästa möjligheten att komma igenom det där smala, nålsögat på ett förlag. Det vill jag tro på. Det var glädjande och ingav hopp. Så inspirerad och med stor skrivarlust står jag klar för avresa.
Vi hörs igen från mitt "Happy-Place", Nerja, Spanien.
Kram//Carin