Plötsligt, utan förvarning, fick jag besked att mina Facebooksidor har stängst ner av Säkerhetsteamet på grund av att jag tydligen har brutit mot deras guidelines. Så stod det och jag började spekulera i om det var "naken hud" på omslaget till min nya bok som hade bedömts kränkande. Jag sökte febrilt kontakt med FB, men har inte lyckats annat än att överklaga beslutet. Fattade inte varför.
Perplex, och bestört eftersom det var just den dagen jag kunde meddela senaste bokens ankomst!
Jag kände mig första två dagarna efter nedstängningen så frustrerad, stressad och faktiskt deppig. Det var som att min värld inskränktes. Mitt fönster ut mot världen försvann i ett enda knäpp. Bara så. Jag har inte tusentals följare och vänner på plattformen, men ändå besvärligt. Bara som att Messenger inte heller fungerar .... det störde min sinnesro så mycket. Det blev verkligen så uppenbart att jag har lagt mitt "liv" i Facebooks händer. Det är plattformen för både mitt författarskap, men också för mitt konstnärsskap och mitt sätt att presentera vad jag kan bidra med inom Human Design och GeneKeys.

Det gick inte att skriva på mitt manus... stundvis kunde jag knappt tänka på något annat. Vad gör jag om jag inte blir benådad? Hur förmedlar jag mig med omvärlden då? Om jag nu överträtt någon regel, så lär väl Insta också stängas ner? Oro, oro, ingen möjlighet till dialog eller att rätta till. Bara väntan. Så jag vet inte hur det går. Men ett vet jag.

MEN en vän hörde av sig och sa att flera har blivit hackade av något som kallar sig Meta Business - och min dotter, Linn vidhöll också att det borde bero på att kontot har blivit hackat.
Så jag fortsatte att försöka fatta - och mycket riktigt - det tycks ha blivit hackat och som telefoner har man valt mitt, men nu med landsnummer till Uganda! Skit!

Men om än jag nu får börja om - har just startat ny Facebooksida  - så var det ändå en viktig påminnelse om vad som är väsentligt egentligen. Min yngre dotter, Anna, tröstade mig igår kväll i min frustration. Hon påminde mig om att "detta är min värld" - författarlivet i Nerja - just nu. Och när jag berättade om mina känslor av frustration, depp och ilska skrev hon: "Ta några dagar att vara förbannad om du behöver det. Men du hittar tillbaka, med eller utan FB. Det gör du alltid."
Och det fick mig att åter inse: MIN värld är här och nu. Den är i mig. Hela universum är i mig. Så hur skulle jag kunna vara avskuren det jag är mitt i Livet.

Och som det är sagt: när en dörr stängs, öppnas en annan. Just igår fick ett mejl igår om ett erbjudande att ställa ut mina tavlor en hel månad nästa vår i på Biblioteket i Åkersberga. Bara mina tavlor, en hel månad. Utan kostnad! (med provisionskostnad om jag säljer). Bibblan - böckernas plats...!!! Vem vet, kan hända hamnar mina böcker på deras hyllor snart?

Idag ska jag skriva igen... jag har hittat tillbaka! Idag är soluppgången RÖD.
Och steg, för steg, ska jag återupprätta min FB-värld - och jag ber en bön att inga fler komplilkationer uppstår p g a hackningen. Att vänner inte får vänförfrågningar från det gamla kontot osv.