UNDER BAR HIMMEL

Idag är en av de få dagar som jag inte öppnar filen till manuset med rubricerad arbetstitel. Orden, meningarna och styckena behöver få tid att vila och jäsa.
Men det känns märkligt att inte ge sig in i Annas livsberättelse, tankar och känslor som väcks när kärleken flätar samman hennes liv med många liv - både i nuet och i det förgångna. Det är ett manus som väver in tidens gyllne trådar i existensens tidlösa, osynliga varp. Och att resa med Anna, huvudpersonen bringar mig stor gläldje. För det är att sätta ord på hur jag uppfattar tillvaron, fastän inlemmad i en "ganska enkel" - romantiskt - berättelse och mitt i förälskelsen, men lika mycket mitt i vardagshändelser och bland relationer som skaver finns där andra dimensioner av tillvaron. Tullarna mellan då och nu, mellan liv och död, mellan här och andra sidan öppnar sig för henne och hon får se sambanden...trådarna som löper genom eoner av tid och som har lagrats i hennes cellminnen. Alla liven i ett liv, hennes, som hon lever i åminnelse av .... Hon anar vad som ligger till grund för hennes livsval; och förstår den ofta svårtydda skillnaden mellan inpräglade minnen, tillfogade sår och den oförstörda intutionen.

Och jag gillar att Anna överraskar mig, både med val jag håller för räddhågade och de som jag håller för modig. Och det är hon, inte jag, om än min livsåskådning bildar huvudpersonens fundament.
Jag lär känna henne vartefter jag skriver. och det är en ynnest att skriva mig djupt in i ett annat liv. Kanske är det fragment av något liv jag har levt? Eller som jag inte lever. För visst är det förunderligt att man kan komma ihåg saker så tydligt, fast det inte "har hänt" ... Att skriva ger mig därför utrymme för det som inte har hänt att hända!

Det är verkligen sant att det finns många liv i varje liv. Vi föds och dör en psykologisk död många gånger. Händelser, såväl de ljuvliga, som smärtsamma förvandlar oss. Såväl lycka som sorg formar oss. Ingenting försvinner, vi går vidare med det -inte från det! Och allt kan bli "leran till kärlekens vackra krus"... just då när vi är beredda att leva många liv i vårt liv. Dö och födas på nytt. Börja om, fortsätta, bli till - inte bara trots allt, utan också tack vare.
"What ever you do - be in love", lär poeten Rumi ha sagt. Och ja, om någon frågade mig om budskapet i "Under bar himmel" är. Om jag bara fick använda en mening skulle jag citera Rumi - att vad vi än gör - var I kärleken. Och på engelska blir det ju än mer finurlig, vad du än gör - var kär!!

Idag öppnar jag inte filen... kärlekens deg får vila och jäsa....

//Carin