Det är så lätt att glömma det som var innan. Nu när jag har haft allt fokus på den senaste boken (Du skulle inte lämna mig).
Men nu satt jag här, tog ut en ny vacker anteckningsbok ur sin cellofanpåse. Boken som jag ska ha med mig till Thailand. Den som alltid ska ligga i väskan för att finnas till hands när nya idéer, alltid så flyktiga, passerar genom mitt medvetande.
Fastän så hjärntrött längtar jag ändå efter att "fatta pennan igen" - fast snarare att lägga mina händer på tangentbordet och låta det ske.
Idag fanns tid... i gryningen kom en spännande idé förbi... och ändå ... jag tvekade inför att börja skriva igen.
Och min blick drogs till böckerna som jag har skrivit, som står där stolta på min bokhylla. Tänk ändå, tretton drömmar förverkligade.

Så tog jag ner den som jag gav ut sommaren 2022 -
PÅ ANDRA SIDAN SORGERNA.
Den om levnadssorger - både de små och kanske obetydliga och de stora omdanande. Och jag bläddrar i boken, läser... och tänker "oh, så fint..." - som om det inte är jag som är författare. Som om det vore någon annans bok jag läser i. Det är så lätt att glömma det vackra när det redaktionella arbetet tär.
Går fint att beställa via carin@conspirito.se
199 kr + porto

Så här är texten från sid 16-17 i boken:

SUMMAN AV vemod
Förstämningen föddes tidigt i mitt liv. Av att hejda mig mitt i leken. Av att bli betraktad med smala ögon som dömde.
Senare en förlorad oskuld. Av ungdomlig förvirring och vilsenhet. Av skuld och skam. Av misslyckanden och misstag. Av otrohet, svek och lögner. Av själviskhet och försummelser. Vidare av en brusten kärnfamlj och ett vilset moderskap. Av kärlek som inte fick blomstra.

Av andlig hunger och själslig törst. Av längtan som gick vilse. Av förgänglighetens faktum. Av maktlöshet mitt i existensens ovisshet.
Likväl föddes sorgen av min ånger. Av saknad och hemlängtan. Av desillusionering och krossade drömmar.

Till summan av vemod adderades mina barns och barnbarns vedermödor. Och därtill kom otillräcklighetens våndor, måttlös sorg, vanmakt mitt bland de trassliga och oförenliga familjebanden. 

Numera har sorgen över det icke levda tillkommit och gör sällskap med de ouppfyllda drömmarnas kvarlevor. Åldrandets obönhörliga intåg. Det som oavkortat håller på att ta slut gör sig påmint. För att jag vet att somligt är för sent och för att återstoden av tid kräver mod. Och för att frågan om vad som blir efteråt oavbrutet håller sig intill mig.

Dag och natt.

Sid 21:

DJUPT INOM MIG bor den som sörjer.

Hon skriver poesi med ett sorgset hjärta. Om livet. Om allt det där som måste få sörjas. Trots allt. Hennes texter har visat mig att den jag sökte hela livet finns i den som sörjer.

Ty, hon svarar allra djupast på kärleken. Med sin kärlek.