Nu är jag hemma igen, efter 6 fantastiska skrivarveckor i Nerja. Fast jag har inte bara skrivit. Jag har LEVT "la dolce vita", i värmen, under solen, till solupp- och nedgångar, i det brusande folklivet och ibland på folktomma stränder. Alla mina sinnen har blivit stimulerade, av dofter, smaker, musik, dans, goda samtal och härliga möten. Allt det där som behövs, inte minst för ett bra författarskap. Det levda livets toner...

Så nu är jag åter hemma och efter några dagars strul med ett wifi som inte fungerar så sitter jag här vid datorn och konstaterar att jag p g a hackad facebooksida har tappat de flesta av mina "vänner"... det nätta nätverket jag hade har krympt. Det här med att nå ut och presentera nya boken är således inte lätt. Och jag är inte den som tycker om att "tjata" - trots att alla rekommendationer är att upprepa, upprepa och upprepa. Jo, jag vet ju själv att något som återkommer till sist fäster. Till sist brukar jag bli nyfiken... Men det är inte lätt... särskilt i en bokvärld som erbjuder hur mycket som helst att läsa av betydligt mer kända författare än jag är. 
Det känns ibland omöjligt. Det måste jag erkänna. Därför blir jag så himla glad när jag får respons av någon läsare...
Imorse, precis när jag satt och beklagade mig över detta svåra konststycke att "marknadsföra" och de få kanaler som finns som inte kostar en förmögenhet - då plingade det i telefonen och där fanns en respons på DU SKULLE INTE LÄMNA MIG.

Det var så roligt att denna läsare, startade med att säga att hon var irriterad på MIG (!), när hon läste mannens berättelse- att hon tyckte att han borde släppa sina skuldkänslor. Kerstin konstaterade att det berodde på att hon vill att alla ska må bra och kunna kommunicera med varandra. Och när hon läste vidare kunde känna igen sig i de tre personernas känslor och att hon kände extra mycket för William, sonen i berättelsen. Hon tyckte om boken i sin helhet. Det gläder mig! Tack Kerstin Sjödin för att du troget har läst alla mina böcker och skrev att du vill fortsätta läsa vad jag skriver. Det värmer!!

Och det ger mig lite extra mod att fortsätta tjata.....upprepa och presentera boken/böckerna jag har skrivit.

//Carin