Jag har alltid upplevt livet som flerdimensionellt, både på ett psykologiskt såväl som på ett andligt plan. För mig, som får många andra, är tid och rum inte bara är det fysiska och synliga. Det finns alltid mer. På något sätt tycks allt hända nu samtidigt som allt redan har hänt. Eller skall hända. Jag har rört vid detta outgrundliga  i flera av mina böcker. På olika sätt.
Som den här texten på bilden, som jag har hämtat ur "Älskade Människa" (utkom 2015, finns att beställa via carin@conspirito.se, Adlibris, Bokus))

I manuset som jag kallar "Under bar himmel" rör sig historien mellan 1600-talet och nutid. De två förälskade möts igen och de får deja vue upplevelser som får dem att förstå varför de möts igen och samtidigt ser de ett återseende långt fram i tiden. Kanske i ett annat liv. Fragment av tid som icke är linjär klär sidorna i manuset. Lämnar evigheten öppen. Manuset ligger där och väntar på min bearbetning... Jag väntar på... något. Kanske på att välja var jag ska lägga mitt fokus.

Ty, samtidigt vaknar jag, nästan varje natt, med scener ur en än annan paranormal historia som vill bli skriven. Den om kärlek som inte får finnas ändå finns. I en parallell värld. Också i "Du skulle inte lämna mig" (som går att köpa igen i slutet på januari-24) finns spår av dessa tankar. Att livet självt, i sin kvantfysiska värld väljer det vi, av någon anledning, väljer bort. "Samtidigt, i en annan värld", fast manuset har inget arbetsnamn ännu. Scener flyter omkring i mitt medvetande. Som en längtan som vill framträda, inte bara som spår i det ordinära, inte bara som antydningar i tidigare böcker, utan som den bärande kraften i en berättelse. Som en möjlig verklighet mer än som en naiv dröm. Som ett tecken. Och som en frihet.
Som en spegel; en skärva av mitt inres, oändliga universum. Som min frekvens, min tro, mitt hopp och min kärlek...

Jag ska vandra på vita stränder i sex veckor. Låta allt det som är bortom få existera fritt. Och lyssna, och se och vidröra det som är bortom "hinnan". Kanske är det dags? Kanske blir det en paranormal roman?
Kanske lyckas jag fånga något lite av det ogripbara; av den magi som finns där? All tid.
Vi får se.