Livet för mig till platser, till människor, till böcker, melodier, tavlor, en massa andra saker och händelser som blir till en spegelbild av min själs innersta väsen. Jag förs till något som blir en spegelbild av en känsla, en tanke, en önskan eller som blir till en påminnelse av kärleken, meningen och syftet med mitt liv.
Dessa möten, som så ofta icke varar för alltid, är ändå drivkraften bakom den poesi - de ord - de berättelser och de romaner jag skriver och vill skriva.

Kanske är det just det, att det ofta är ögonblicksbilder -

som korta besök eller möten med människor som passerar igenom min själs landskap - platser som jag, av olika skäl inte kan bosätta mig på - att böcker, filmer eller sånger som fängslade mig och tilltalade mitt innersta tar slut och nästan glöms bort -

som bildar utrymmet för fantasin och öppnar för parallella världar där allt som inte händer i den synliga världen får hända och där det ordlösa får kläs i ord. Där det oavslutade kan bli fullbordat.
Att skriva är möjligheten att fästa dessa flyktiga stunderna på ett ark och föreviga.
Kan hända är det faktiskt så att jag skriver mig till en plats där det icke manifesterade blir förverkligat och till en sfär som är odödlig.

Någon har sagt att den som läser får många liv. Så upplever jag det också som författare. Jag får uppleva allt det jag väljer att skriva om. Innerligt, intensivt och "på riktigt".  
Det är ur en dröm som titeln föds, eller ur en själ som jag ahr speglat mig i.
Det är vad som reflekteras i en annan människas ögon, eller vad en spegelblank havsyta, en himmel, en solnedgång, en naturuppelvelse, några toner, en text, dofter, färger och motiv viskar till mig om, som driver mig att sätta ord på det ordlösa.

Det är det fullkomliga, likväl som det ofullkomliga som inspirerar mig. Det är drömmarna likväl som verkligheten som lockar författaren i mig att söka upp tangetbordet.
Det är det ofullgångna likväl som det förlösta som jag söker orden för.
Det är vad författarlivet är för mig; att leva allt även om jag inte har modet, förutsättningarna, mognaden, ekonomin, medvetenheten eller galenskap nog att göra det i verkligheten.

När jag var liten sa jag till min pappa att jag ville bli författare. Han skrockade pessimistisk att "det blir man inte rik på". Han sa att det var inte ett yrke jag skulle satsa på.
- Pappa, i din himmel, du hade rätt! För det är inte  ett yrke för mig. Det är mitt liv! Och jag har inte blivit rik heller. Inte avseende pengar i alla fall.
Men oj, vilket rikt inre liv jag har.
Och så oerhört rik jag känner mig, varje gång någon säger att det jag har skrivit har berört, skapat igenkänning, helande eller inspirerat. 
Och så väldigt rik jag känner mig på alla skattbara möten - spännande, kärleksfulla, drömmande, förälskade, hastiga, inspirerande, mystiska, berörande, besvärliga och smärtsamma möten.... med främlingar, bekanta, vänner, platser, händelser, konst, natur, det övernaturliga och det jordiska, det ordinära och det extraordinära.... ljus och mörker,
ty däri fanns något av mig... däri fanns Ordet som trängde fram... och föddes.
Jag blir till i alla möten... författaren andas dem, så tack för alla fina möten som varit och komma skall.

//Hannah Carin