Det blev ingen fredagsblogg förra veckan. Min inre författare var tyst och stilla. Kanske i väntan? Vem vet.
Idag fick jag ett efterlängtat mejl. En ljusglimt. Eller kanske till och med ett stort ljus. Vi får se? Jag fick ett erbjudande om traditionellt förlagsavtal gällande ljudbok för UNDER BAR HIMMEL och möjlighet till både E-bok och tryckt bok!
(Bilden är min första idé och utkast på en framsida)

Det är så märkligt. Så stilla och tyst i mig. Det är som att jag viskar när jag skriver det här.
Jag, som har längtat och väntat i så många år på att få det där redaktionella stödet, korrekturläsning (!) och stöd vid lansering, sitter nu här och vågar inte tro, så där som man säger om att "inte ropa hej förrän man är över bäcken". Kanske är min försiktighet också en effekt av att jag vet att det är en bit kvar till ett påskrivet avtal - från både förläggarens och min horisont. Och kanske är jag helt enkelt inte bara barnslig längre. Inte naiv. Inte så godtrogen som jag var när jag blev lurad av ett hybridförlags glädjekalkyler och löften. Jag vet en del efter tretton böcker..... liksom.

MEN, ändå...jag har läst omdömet ett par gånger. Tårögt. För alldeles oavsett var just det här erbjudandet landar så är förlaget intresserad och villig att satsa på mitt manus. Det är så uppmuntrande. Och det här mejlet kom när jag som mest behövde sådana här orden. "Att mitt manus är välskrivet och fint. Att man gärna vill ge ut det".
- Du ser, sa min äldsta dotter, man ska aldrig ge upp...
Och det har jag inte gjort, och kommer inte att göra, heller - om än det så ofta har känts omöjligt och säkerligen kommer att göra det igen. Eller inte?!

Nu ska jag fira lite, bara för att mejlet kom! Det räcker långt! Just nu!