Jag kunde faktiskt inte öppna en wordfil hemma. Jag var så ordmatt efter DU SKULLE INTE LÄMNA MIG. Ett tag tänkte jag faktiskt att jag inte skulle skriva mer. I alla fall inte under sex veckor i Thailand. Skulle bara vara.
Förunderligt nog slog jag upp datorn redan under den elva timmar långa flygturen. Lusten kom bara. Jag satt där i kabinen som var totalt nedsläckt bland medresenärer som sov. De flesta i alla fall.
UNDER BAR HIMMEL, utspelar sig inte i Thailand om än arbetstiteln skulle passa till den här platsen. Det är ett manus som kanske skulle kunna hänföras till feel-good. Fast hellre vill jag benämna den "paranormal romans", (som jag berättat tidigare att jag nu skriver på). Om DU SKULLE INTE LÄMNA MIG rör sig i olika psykologiska, känslomässiga och mentala lager så rör sig UNDER BAR HIMMEL i flera dimensioner av tid och rum, mellan det fysiska och icke fysiska, mellan det ordinära och det extraordinära, mellan den här sidan och den andra sidan av tillvaron och den rör sig fritt mellan flera liv inramad i en kärlekshistoria. 
Det här manuset är så roligt att jobba med eftersom jag kan sätta ord på hur jag uppfattar existensen i en "enkel" berättelse där det magiska blir vävt in i det vardagliga. Ungefär som SÅ LÄNGE HON LEVER, fast då var det självbiografiskt.
En vän hemma, skrev på Facebook att jag är "oförbätterlig" med mitt skivande. Nog sant, jag är ohjälpligt fast i att skriva. Jag är en notorisk berättare...en outtröttlig drömmare .... och trogen mitt "kall" -

detta trots att det kan vara ganska nedslående att t ex följa "Författare på Facebook", "Skrivtugg", andra utgivna författare. Ja, det borde väl vara inspirerande, men det är det inte alltid, tyvärr.
Så i natt lämnade jag faktiskt grupperna. För att inte låta mig störas av så många oskrivna lagar och normer som smyger sig in och påverkar mig. Bara en sådan sak att det råder olika uppfattningar om när man får kalla sig författare. På samma sätt som när man får kalla sig konstnär. Att man inte kan kalla sig kirurg när man är AT-läkare fattar jag. Men det blir knepigare för mig att förstå när det gäller kreativa uttryck. Någon menade att man inte är författare förrän man blivit medlem i författarförbundet. En vanligare föreställning är att det krävs två utgivningar (dock ej egenutgvining för det räknas av få) innan man får titulera sig författare.

Jag ÄR författare. Om man sitter i skuggan i 34 grader och är oförbätterlig i sitt skrivande, då får man faktiskt kalla sig författare om man vill. Eller något annat. Som galen. Eller inspirerad. Eller hängiven. Eller bara livs levande UNDER BAR HIMMEL. Det tycker jag i alla fall.

//Carin